There is no choice, we make the point
To counteract a threatening hand
Close my hold
As we near the atmosphere

Jaha, jag vet inte. Klockan börjar bli till natt nu, men min säng är fortfarande ensam och jag är ensam och om jag ska lägga mig där blir jag väl dubbelensam? Det är inte jobbigt, det är mest störande. Och lite tråkigt. Jag tycker om att se andra i min säng, som ska stanna där och som ska bo hos mig tills det blir en ny dag med nya händelser och nytt allt. När man har sovit med någon ser man allt på ett nytt sätt.

Sex? Nej jag kan sova. Det är skönt att inte ta det längre än så, ifall omständigheterna inte vill annat. Då blir det bara fel och det får oändliga konsekvenser vilket pågår nu och gör mig arg och irriterad.

Men jag gillar sex, förlåt men det är så tabuförelagt att jag skriver om det för den sakens skull. Sex är bra, nyttigt på alla sätt och vis. Ifall båda är med på noterna så att säga. Att ha sex med någon man älskar, det är helt underbart. Eller när man får den man vill ha, det är också helt underbart, som om ens önskningar slagit in och man blir oövervinnelig. Jag känner mig oövervinnelig nu för jag vet om att de, speciellt den, jag älskar älskar mig tillbaka. Det är en härlig säkerhet, som en trygghetsfilt som bara viras runt en när man tänker på det. Och det känns bra.

Jag tror inte på att det finns människor som är ämnade för varandra. Vissa är helt enkelt lättare att stå ut med en längre tid, och om man kombinerar det med en förmåga att kompromissa så antar jag väl att det håller. Men jag ser inte nöjet.

Det finns mycket som gör mig tillfreds med tillvaron, och mig själv. Men jag är inte säker på vad, det är bara att gilla läget antar jag.

Jag har haft en ganska bra dag. Varit nyttig och lagt ner massvis av pengar på frukt, grönt te, och provivadryck. Så jag är nöjd. Jocke har varit här och sett på Old Boy med mig, eftersom jag inte fick tag på Anthon. Dumma isolerade minimänniska, ingen mobiltelefon.

Jag har dessutom kunnat tänka en himla massa idag, eftersom jag varit ute ganska mycket och promenerat. Faktiskt så har jag inte kommit fram till någonting, förutom att jag är väldigt förvirrad. Utan anledning egentligen. Jag har inte så mycket kärleksliv att hålla koll på, jag vet vad som händer i min familj och min uppfattning om saker och ting känns... bra. Eller det kanske är det som är grejen, det känns bra. Armlängds avstånd, det är bra.

Ni som jag inte pratat om det här med förstår inte någonting. Men det ska ni inte göra, om ni inte fått veta vad det handlar om innan behöver ni inte få veta något nu heller.

Jens ligger på infektionskliniken för dubbelsidig lunginflammation förresten. Det är inte så roligt kan jag tro, och jag orkar inte hälsa på honom. Det hade bara blivit fel, så blir det alltid på sjukhus. Nalle och jag tänkte åka upp och vara det lyckliga paret, men Lisa blev arg, så vi slängde bort den idén. Men jag hoppas att han får komma hem snart. Saknar honom.

Känsla:

Glädje:
Kolla Kolla - Nationalteatern
Satisfaction - The Rolling Stones
Get It On - Turbonegro
Cripple Crow - Devendra Banhart
Take, Take,Take - The White Stripes
Zillion Dollar Sadist - Turbonegro
Foxy Foxy - Rob Zombie
Woman - Wolfmother
It's A Sight To Behold - Devendra Banhart

Glädje-kärlek-saknad:
Bones - The Killers
Take This Waltz - Leonard Cohen
Ever Fallen In Love - Nouvelle Vague (Buzzcocks cover)
World of It's Own - Tingsek
The Beatles - Golden Slumbers
Hours Of Wealth - Opeth
Men Bara Om Min Älskade Väntar - Nationalteatern

Eufori:
End Of The Night - The Doors
Jambi - Tool
Sympathy For The Devil - The Rolling Stones
Sommarvisa - Stefan Sundström
The Great Gig In The Sky - Pink Floyd
Closer - Nine Inch Nails
Pushit (live) - Tool
Spisa - Nationalteatern
Slice Of Life - Bauhaus
Sam's Town - The Killers
Getting Off - Korn
Opiate - Tool
Dragula - Rob Zombie
Escape Myself - Nouvelle Vague (The Sound cover)
Girl, You'll Be A Woman Soon - Urge Overkill
Sabina går iväg längs Malecon - Stefan Sundström
One Of These Days - Pink Floyd

Emotionell förvirring/vill ha men får inte:
Make Me Bad - Korn
Du och Jag - Stefan Sundström
Shake the Disease - Depeche Mode
Echoes - Pink Floyd
The Raging Storm - W.A.S.P
Coming Undone - Korn
Merkaba - Tool
With Teeth - Nine Inch Nails
I Think I'm Paranoid - Garbage

Kärlek/lycka:
Undertow - Tool
Tonight, Tonight - The Smashing Pumpkins
Here Comes The Sun - The Beatles
Little Acorns - The White Stripes
Like A Rolling Stone - Bob Dylan
The Crystal Ship - The Doors
White Unicorn - Wolfmother
Disposition - Tool

Förlust/ånger:
Disarm - The Smashing Pumpkins
The Thin Ice - Pink Floyd
The End - The Doors
The Great Below - Nine Inch Nails
Keep Talking - Pink Floyd
Minerva - Deftones
Another Brick In The Wall, pt. 3 - Pink Floyd

Ilska/hat:
That's What I Get - Nine Inch Nails
Ball Tongue - Korn
Down In The Park - Nine Inch Nails & Marilyn Manson
Colombia - The Kristet Utseende
One Of My Turns - Pink Floyd
Los - Rammstein
People = Shit - Slipknot
Head Like A Hole - Nine Inch Nails
Souvenir - Korn
Cigaro - System Of A Down

Ensamhet:
My Sweet Prince - Placebo
Street Spirit (Fade Out) - Radiohead
Hey You - Pink Floyd

Längtan/uppgivenhet/önskan:
I Want You (She's So Heavy) - Beatles
Wish You Were Here - Pink Floyd
Inaniel - Devendra Banhart
Stairway To Heaven - Rodrigo y Gabriela
The Last Redemption - W.A.S.P
Wings For Marie pt. 1 - Tool
10.000 Days (Wings, pt. 2) - Tool

End of the world-uppgivenhet:
Love Will Tear Us Apart - Joy Division
Hurt - Nine Inch Nails



Nej jag har inte något att göra?

"Jag och... några andra, jag minns inte ens vilka det var, satt och pratade om dig innan du kom hit och kom fram till att i stort sett så har varenda man i det här rummet, med lite självrespekt, varit kär i dig någon gång."

Ursäkta?
När hände det här? Varför pratar de om mig, vad är problemet, vad söker de och varför? Varför frågar den ena om den andra är arg på det tredje och varför blir allt så... kretsa-kring-mig? Finns det inget mellanting?

Jag överdriver nog. Det är roligt att höra, men det känns så orealistiskt att man blir arg. Men som sagt, jag kan inte undvika att tycka om det och jag kan inte undvika... mig själv?

Moses idag sög ganska hårt. Det bästa var väl Nalle, och Lisa. Jag träffar dem för sällan. Isabell var också där och var bra, men henne träffar jag ju en aning oftare än de andra två.

Jag tycker om att Nalle börjat prata med mig igen och att vi kan diskutera som förut, även om det idag handlar om olika saker om man jämför med hur det var för ett år sedan. Jag älskar honom så mycket ibland att jag inte ser något annat eller någon annan. Det blir gärna så när man är ensam med någon tillräckligt länge, men vi var inte ensamma idag.

Imorgon ska Anthon komma hit och se på Old Boy, det är helt underbart, för han är så... bra. Anthon är en väldigt, ja jag vet inte. Han ger ett intryck av total livsglädje och bejakande, det är komplicerat. Och han luktar gott.

Tror att jag ska gå och lägga mig, jag har sovit för lite igen. Imorgon är det en hel del saker som borde avklaras, men jag tror att jag skjuter upp det också när jag ändå håller på.

Abbey Road i örat.

Ikväll har det tornat upp sig ett helt berg av möjligheter för mig, och jag vet inte var jag står. Jag hatar att vara eftertraktad, dubbelbokad, behövd, men framförallt hatar jag att jag inte är tillräcklig.

Inte för att det påverkar andra, utan det påverkar mig. Och nu blev en person arg på mig, via msn. Inte så trevligt, men jag kan inte påstå att någon kan sova här och sedan komma på att jag ska göra något helt annat än vad jag sagt att jag ska göra ikväll. Hela mitt jag bygger på impulser, vad tror folk att jag ska göra? Töntar...

Hoppas att Lisa är på Moses ikväll, jag gillar att hon är där. Men jag hatar att hon är så... kvävd. Av alla andra som vill att hon ska lyssna och förstå, vilket hon hela tiden gör. Hon kanske inte vet bättre, men det finns ingen som orkar bära allas tankar och känslor hela tiden. Det blir bara fel. Dessutom har hon ett eget liv som alla andra. Mycket märkligt.

Ja, som jag sa. Jag känner mig väldigt... dubbelbokad. Är dessutom orolig för vilka som kommer vara på Moses ikväll, vilka jag kommer tycka om och vilka som kommer umgås med dem jag tycker om. Frågan är alltid: ska jag stå ut med mina vänners vänner? För jag ogillar dem oftast. Förmodligen ogillar de mig också, antagligen mer än vad jag avskyr dem. Det spelar ingen roll. Oroar mig dessutom för två telefonsamtal, varav jag hoppas att båda uteblir. Orolig för de tre personerna som jag vet kommer dyka upp allihop, som jag alltid står mittemellan och har gjort det länge. En outhärdlig situation, men man får offra sig har jag hört.

Nu ska jag ta på mig lite kläder tror jag. Jag har inte bytt om ifrån de kläderna jag sov i ännu. Hela lördagen har bara försvunnit känns det som. Tokigt.

Jag håller just nu på att fascineras av Erwin Wurms One-Minute Sculptures. Det hade varit riktigt häftig att göra något sånt, men man har ju inte resurserna eller ekonomin direkt. Det är synd, att så mycket ligger i pengarna, så mycket kommer därifrån och så mycket tas bort, för pengar.

Hursomhelst så... jag vet inte, jag har ingenting att skriva. Sov hemma hos Daniel inatt och kom hem för ett tag sedan, i pyjamasbyxor och t-shirt. Träffa Nalle på Moses ikväll ska jag göra, och hans fiende skulle ringa mig. Jag hoppas att han inte gör det, förmodligen kommer det mer ont än gott ur det iallafall. Visst är det roligt, men jag har prioriteringsproblem.

Jag är helt konstig idag, full av massa känslor som jag inte vet varifrån de kommit. Det känns bra, men ändå inte alls. Det får fungera, det lär det ju göra iallafall.

Haft psykologi hittills, det var en ganska intressant lektion. Jag och Nalle satt och suckade och gäspade om vartannat och sedan skulle vi diskutera vilket terapiform vi anser är mest korrekt. Det var svårt och mina argument var så morgonrätta som "... men... nej!" så jag vet inte, just nu när jag vaknat lite mer så kan jag tänka bättre. Hoppas att det håller i sig till det stundande provet. Kanske borde skriva mig en fusklapp. I am the master of cheat. Tolkningar ingår.

På måndag tror jag att mina knappar kommer. En med Homer, en med Captain Spaulding och en till Nalle. Nalles knapp är förvånansvärt brudig och estetiskt tilltalande att jag utvecklat ett hat/kärlek-förhållande till den. Dessutom är det en 4.5 cm, så den kommer att kännas enorm! Ja ja, om jag inte tycker om den när den hamnar i brevlådan här så slänger jag den helt enkelt. Evil me.

Jag är fortfarande fascinerad över att jag varit i tid flera psykologilektioner i sträck nu, det känns helt otroligt! Tio över åtta är väl ingen vaken? Jag hann till och med duscha innan jag gick hemifrån idag. Det är en bedrift för mig, men förmodligen inte för någon annan. Hursomhelst så skriver jag här i stort sett enbart för att komma undan mitt studerande. Så omogen jag är. Skam på mig.

Jag hade behövt en jätteful och tråkig killkompis som hatar Simpsons som jag kan plugga med. Jag skämtar inte. Känner du dig träffad, give me call.

Jag har sett på tv, och inte gjort något speciellt relevant sedan jag skrev senast. Pratat i telefon och bråkat med min mamma. Mina närmaste planer är att ta upp en konversation med någon och sedan dra mig tillbaka in i mitt besudlade fort och ta bort den hemska doften av fiendeskap med all rökelse. Jag ska använda min ylang-ylangrökelse på två ställen i rummet, och så ska jag ha en sandalträ och en opium-rökelsepinne, på olika ställen. Det är nödvändigt.

Sett på Kyle XY som hittills är en bra serie (seriestart idag på kanal 5) och jag vet inte... jag gillar hela idyllgrejen och att serien egentligen är så dålig men jag tillåter mig själv att tycka om den och koppla bort alla andra korkade tankar för en 50 minuters tid. Det är som en veckas spa för mig, att bara få koppla bort min hjärna en liten stund.

Min mamma kom hem för inte så länge sedan. Hon har varit ute på stan och druckit sedan halv fyra ungefär. Jag hörde hur länge hon försökte orientera sin nyckel mot nyckelhålet otaliga gånger. Till slut så tänkte jag att jag får väl hjälpa henne, så öppnade jag dörren och hon föll praktiskt tagen ihop i famnen på mig. Drog henne halvvägs igenom hallen och sparkade in henne i hennes sovrum. Hennes fötter ligger fortfarande här i hallen. Tycker att Nocke borde lend her a helping hand, men det är helt enkelt inte i vår natur. Sympati, empati, kärlek och förståelse.

Mitt liv känns bara så himla sjukt. Inte dåligt-sjukt. Eller naturligtvis är inte dethär mitt livs höjdpunkt, men det är inte som att det är något nytt och ohanterligt. Det känns bara så meningslöst. Min mamma känns så meningslös. Under 15 års tid har hon verkligen inte kommit någonstans. Hon har slickat röv för kommunen och har aldrig haft några vänner. "Kvartershoran Helene". Hon måste vara stolt över sig själv. Förvittrade hemska tragiska utburna malätna meningslöshet.